|
Den här historien handlar om vår första katt och vår egen kung - Brembo (eller EP & EC S* Trampedals Mr Brembo som han heter
egentligen). Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ihop en liten (?) historia om honom och nu när han har tagit sin Europa Premier-titel 2001 så tyckte jag att det äntligen var dags att få ändan ur vagnen.
Brembo kommer alltid att vara speciell för mig, ända sedan han var en liten kattunge har vi haft ett speciellt förhållande och det känns tungt att veta att jag någon gång kommer att mista honom. Av alla de underbara
katter vi har hemma så är han min absoluta favorit och det kommer han alltid att vara, han är helt enkelt unik!!
1995 bestämde jag (Anette) och min man (Bjarne) att vi skulle skaffa en katt. Vi åkte på en del
utställningar för att titta runt och lära oss mer om de olika raserna och efter lite funderande fram och tillbaka bestämde vi oss för att vi nog skulle ha en liten birma till sällskap. Efter att ha ringt runt till
en del uppfödare kom vi i kontakt med Lotta Edlund fd. Westman (Trampedals uppfödning) som precis hade fått en kull på fyra stycken små troll. Kattungarna var bara två veckor när vi såg dem första gången och vi
kände direkt att vi bara måste ha en av dem så vi tingade en liten pojke. Vilken av pojkarna det skulle bli spelade oss mindre roll och eftersom vi inte var intresserade av utställning och avel så brydde vi oss inte om markeringarna heller, vi ville bara ha en gosig och trevlig katt. Tiden gick och vi hälsade på kattungarna varje vecka och fick följa deras uppväxt. När markeringarna syntes tydligare på dem visade det sig att en av pojkarna fick väldigt bra markeringar. Lotta frågade oss om vi kunde tänka oss att köpa den finare hanen och att pröva och ställa ut honom några gånger, intet ont anandes om vad som komma skulle tackade vi ja till det och så var Brembo vår. Vid det tillfället visste vi egentligen ingenting om hur en birma skulle se ut och hur petnoga det var med markeringar, ögonfärg och annat förutom det som Lotta lärde oss och det som vi tidigare hade läst i böcker. Det var först senare vi började inse hur fin Brembo egentligen var och vilken tur vi hade haft som fick köpa honom. De första utställningarna vi var på var helt förvirrande och vi fattade inte mycket av det som hände. Utan Lotta och andra vänliga människor som vi hade turen att träffa på olika utställningar vet jag inte om vi hade fortsatt överhuvudtaget. På den första utställningen vi var på fick Brembo en Ex1 men blev sedan slagen av sin syster. Redan på den andra utställningen gick det lite bättre och han fick sin första BIV, efter det var vi ohjälpligt fast i utställningsträsket;-)
Förutom att vara en fantastisk sällskapskatt så har han också haft en hel del framgångar både på utställningar och i avel. Men det är helt på grund av hans underbara personlighet som han är så speciell för oss och vi kommer alltid att tycka att han är BÄST oavsett hur det går för honom i utställningssammanhang, det är bara en trevlig bonus. Han hade en lång utvecklingsperiod och vid vissa tillfällen på vägen såg han inte riktigt klok ut men den som väntar på något gott heter det ju och det visade sig stämma precis. Inte ens vi hade kunnat ana att han skulle bli så snygg som vuxen. Trots hans många framgångar på olika utställningar är jag mest stolt över att han lyckades ta alla sina 42 cert i följd utan att någonsin bli tvåa trots mycket hårt motstånd många gånger. År 2001 blev hans sista stora utställningsår och aldrig har han varit lika fin som han var då. Det året tog han hem 11 BIV, 14 NOM och 10 BIS på 16 utställningar, helt otroligt! Han blev dessutom BIV & NOM på Scandinavian Winner det året och fick två röster i panelen som till slut vanns av en mycket vacker Ragdoll. Det känns inte helt fel att han fick avsluta året på Birmasällskapets jubileumsutställning i augusti där han också slog till och blev BIS till vår stora glädje:-) Dessutom lyckades han med konststycket att bli bästa kastrat i Birmasällskapet samt BIV och Årets katt
nr 1
(kastrat kat. II) i SVERAK 2001! Det finns inte så mycket mer man kan vinna på ett år så man kan inte vara annat än supernöjd:-) Vi har bestämt att han åtminstone ska deltidspensioneras från utställningar nu, det tycker jag att han har förtjänat med tanke på hur många utställningar vi har släpat med honom på genom åren. Visserligen kommer vi väl fortfarande visa upp honom på några utställningar per år men det kommer inte att bli många.
Han gick även i avel under de åren han var fertil och jag är väldigt glad över att han gav så mycket av sina positiva egenskaper till de kattungar han fick efter sig. Han fick en hel del snygga barn även om det blev lite fler än vi hade tänkt från början. En del barnbarn har det också blivit även om inte speciellt många av hans söner och döttrar själva gick vidare i avel. För oss har Brembo blivit stamfadern i vårt katteri och båda de honkatter som vi har hemma just nu är efter honom, en dotter (IC IDP* Älvens Glorious Gift, SbI n) och ett barnbarn (GIC S* Saphire Extreme Eternal Summer, SbI n21). Summer är en dotter till Brembos vackre son EC S* Phoenix Pride Belcore (SbI a) som ägs av våra vänner Patricia och Richard Buske (S* Phoenix Pride). Själva har vi fött upp en alldeles underbar brunmaskad pojke vid namn EC S* Saphire Extreme Sinh Sabotage som har gått lite i avel. Till vår glädje har hans kattungar har blivit minst lika fina som de hans far Brembo fick efter sig, det känns kul att avelsegenskaperna har gått i arv.
Anledningen till att Brembo är min stora favorit har dock ingenting med att göra att han går bra på utställningar utan det är helt på grund av hans fantastiska personlighet och jag tror inte att jag någonsin kommer att möta en lika speciell katt. Så fort han blir sur eller stött (vilket han blir direkt om han inte får sin vilja igenom) så sätter han sig demonstrativt ned med ryggen åt en och tutar missnöjt (låter ungefär som ett bräkande får) ända tills man går fram och lyfter upp honom och ber om ursäkt:-) Hemma har han alltid varit min katt och även fast han har blivit bättre på äldre dar så är matte alltid bäst och husse tillhör fortfarande reservlaget som man kan gå till i nödfall. Han är en kelgris av stora mått och har ett lika stort behov att bestämma hur saker och ting ska vara. Jag misstänker att han tror att sången i Djungelboken "Jag kungen är över alla här" är direkt skriven till honom, i alla fall är det precis så han beter sig. Han är extremt envis och talar direkt om när någonting inte passar honom. Ett passande exempel är när han fick åka ned till Göteborg för att para Glorys mamma Bella. Innan vi skickade ned honom så varnade jag Eva (som äger Bella) för att Brembo är speciell och ska ha allt på sitt lilla vis. Det är ingen fara sa Eva glatt, det kommer att gå så bra (gud vad hon överdriver tänkte hon säkert egentligen). Vi skickade ned Brembo och en halv vecka senare ringer Eva och låter betydligt spakare. Då visar det sig att Brembo håller på att möblera om i hennes lägenhet. Vaddå, ska krukväxter sitta i fönstret när liten katt kan vara där? Naturligtvis inte! Brembo hoppade glatt upp i fönsterbrädan och puttade ned allt som stod där för att han skulle få plats istället! En katt behöver ju sin utsikt faktiskt. Sedan gjorde han lite justeringar i bokhyllan och på lite andra ställen där ingen av hennes andra katter ens funderat på att vara. Ja, själv är man van och härdad och vi har insett sedan länge att det är enklare att göra som Brembo vill från början för han vinner ändå till slut:-) Han har en unik kombination av utstrålning och charm och är alltid i händelsernas centrum. Det är ganska svårt att sälja kattungar med honom i huset för det första som händer när kattungeköpare kommer för att titta på sin blivande kattunge är att de får 5.5 kilo Brembo i knät och där stannar han! För är det någon som ska ha uppmärksamhet så är det ju självklart han, eller? Vanliga kommentarer till denna behandling brukar vara "kommer vår kattunge bli lika mysig som han" och "en sån här vill vi ha", suck! Ja men vad säger man, bra temperament har han i alla fall.
Det är helt otroligt egentligen hur slumpen kan spela in och hur en katt kan förändra så mycket. Utan Brembo hade vi inte haft något stamnamn, vi hade aldrig träffat många av de underbara människor som vi har lärt känna genom åren och livet hade definitivt varit tråkigare. Vi kommer alltid att vara evigt tacksamma över att Brembo blev vår, han har betytt så oerhört mycket för oss. En domare skrev en gång på hans bedömningssedel att han var "A king of the kings" och det tycker jag som helt opartisk matte stämmer alldeles precis;-)
Anette & Bjarne Högman
S* Saphire Extreme
|
