|
Det händer alltid saker när man åker på utställning till Norge det vet alla som har åkt dit och ändå envisas man med att åka, enda förklaringen måste vara att man är knäpp. Inget fel på Norge men ska saker hända på en resa behöver det väl inte just inträffa när man åker så långt.
Vi var sex stycken galningar som den 8/12 2000 packade bilen för att åka på Vikingakattens utställning i Stavanger, en käck liten resa på 12 timmar! Gänget galningar bestod av mig (Anette) och min sambo (nuvarande man) Bjarne (med katterna IP & EC S* Trampedals Mr Brembo & IDP* Älvens Glorious Gift), Patricia och Richard Buske ( med katterna CH S* Phoenix Pride Belcore & CH S* Phoenix Pride Athena) samt Inga-Britt Tirri och Lars Kihlberg (med katterna PR Orionhöjdens Michelangelo & S* Saphire Extreme Sinh Sabotage). Vi hade alla två katter var med oss så det var en välfylld minibuss som lämnade Stockholm mot Norge. Själva resan dit finns det väl inte så mycket att säga om förutom att det inte tog 12 timmar utan 15 timmar att komma fram till Stavanger. Mest på grund av att det var så uselt väder men också för att vägarna vimlade av väglusar som tyckte att 40 km/tim var en bra hastighet att åka i, det tyckte inte vi. Men som ni säkert vet så är vägarna i Norge allt annat än raka så det fanns inte så mycket utrymme att köra om på. Precis när vi närmade oss Oslo var det skyltat för en nyinvigd väg med tillhörande tunnel, med tanke på att vi på så sätt skulle slippa åka igenom Oslo styrde vi glada i hågen åt det hållet. Naturligtvis fanns det en vägspärr precis innan tunneln men det är man ju van vid när man åker i Norge, däremot var vi inte beredda på att den sketna tunneln skulle kosta 50 kr!!! Nåja, vi sparde i alla fall tid så det var värt det.
Väl framme på hotellet hamnade vi mitt i en bröllopsmottagning med festklädda människor överallt, jättekul med tanke på att vi hade suttit 15 timmar i en bil och inte kände oss så läckra. Väl på hotellrummen kunde vi i alla fall koppla av med en dusch och få oss en normal natts sömn.
Morgonen efter packade vi ihop, checkade ut och begav oss till utställningslokalen. När vi kom dit var kön till veterinärincheckningen inte speciellt lång. Jättebra tänkte vi det här går nog på 10 minuter, det tog 40!! Anledningen till att det tog så lång tid var att en katt ur varje hushåll släpades in på toaletten och undersöktes för kattloppor. När katterna sedan kom ut från toaletten undersöktes de mycket noga från topp till tå och dessutom lyssnade veterinärerna på hjärta och lungor med stetoskop! När vi hade passerat den rigorösa veterinärincheckningen var det bara och installera katterna i burarna. Det visade sig naturligtvis att vi hade glömt gardinspiralerna hemma men vi lyckades lösa problemet med några klämmor. Sedan gick vi på en gång och frågade om vi kunde få dispens och visst det skulle inte vara något problem. Om vi bara lämnade in en skrivelse där vi angav vilka vi var och varför vi ansökte om dispens skulle vi få åka iväg efter grundbedömningarna var klara. Undantaget var om vi hamnade i panel för då skulle dispensen upphävas, det var dock ingenting vi räknade med vi ville bara ha våra cert.
Utställningen var inte speciellt stor med bara ca 120 semilånghår totalt men naturligtvis var Brembo den enda av alla våra katter som hade konkurrens i klassen. Dessutom hade han en domare som tidigare inte varit speciellt förtjust i honom. Jag var dödsnervös och helt övertygad om att han skulle bli ex2 för första gången någonsin, som tur var blev det inte så. Alla våra katter fick sina cert. vilket betydde att två av våra katter också tog sina titlar. Det var Michelangelo som blev IP och Sinh som blev CH, båda katterna ägs av Inga-Britt och Lars. Sedan var det dags för BIV-uttagningarna som resulterade i att Brembo, Belcore och Glory blev BIV. Efter bedömningarna var klara och domarens bästa uttagningarna började satt vi och höll tummarna (säkerligen för första gången) för att ingen av våra katter skulle gå upp i panelen, vi ville åka hem!! Naturligtvis blev det inte så. Brembo blev NOM men Belcore föll på målsnöret mot en mycket fin skogis och sedan var det dags för våra brunmaskade katter. Jag stod och väntade med Glory på att kastratuttagningen skulle bli klar men det var en katt som inte hade kommit. De ropade och ropade och någonstans tänkte jag att det där numret det känner jag igen, det var Michelangelos nummer. Inga-Britt och Lars fanns ingenstans och jag skulle precis säga till domaren när assistenten kommer med katten. Precis då kommer Inga-Britt och jag hinner precis säga att det är Michelangelo som ligger där framme när han vinner och blir NOM! Anledningen till att ingen var beredd var helt enkelt att Michelangelo aldrig har gått vidare förut så Inga-Britt och Lars tog för givet att det skulle bli samma sak nu. Allmänt jubel och glädje utbröt efter Michelangelos vinst och jag har nog aldrig sett ett par lyckligare utställare någonsin. Sinh föll också han på målsnöret mot en mycket vacker skogis och sedan var det lilla Glorys tur och även hon blev NOM. Eftersom vi nu insåg att vi var fast ända till utställningen stängde så tyckte vi att det var lika bra att göra det bästa av situationen. Klubben arrangerade en "julekupp" på utställningen dvs en utslagstävling liknande herre på täppan. Två katter jämfördes hela tiden tills tre finalister återstod och vinnaren bland dem korades. Tre domare, en semi/långhår och två korthårsdomare, utgjorde juryn och ca 40 katter från alla kategorier deltog. Vi klarade alla första omgången men blev sedan utslagna en efter en utom Belcore som gick och vann hela julekuppen!
Efter en liten paus då vi passade på att ta en varsin våffla (som förresten var världens godaste) började panelerna. De hade lagt upp panelen så att de körde två paneler samtidigt vilket gjorde att det gick mycket snabbt och smidigt. När panelerna var över så hade både Brembo och Glory blivit BIS, helt otroligt! Glory fick alla rösterna i panelen men Brembo förlorade en röst till Michelangelo men vann tillslut med 2-1 och slog sedan honkatten. Alla vinnarna skulle sedan presenteras och sättas in i en varsin vinnarbur men där ville inte Glory vara. Hon bråkade, protesterade och levde om så tillslut gick Jörgen Jensen och hämtade ut henne. Hon fick sitta i hans knä medan Lena Nordström försökte muta henne med ett snöre på ett paket. När presentationen var över kunde vi gå och hämta vår bråkiga lilla tjej. Då kom det fram att domarna skulle åka och äta supé samt titta på magdans efter utställningen minsann, totalt orättvist eftersom vi hade ca 12 timmar framför oss i en bil. Utställningen var väldigt bra arrangerad och allt gick snabbt och smidigt och flöt på bra (förutom veterinärincheckningen). Vi blev mycket trevligt bemötta och vi vill passa på och tacka för en bra utställning.
Det var ett gäng glada svenska vikingar som lämnade Stavanger efter utställningen. Resan hem gick ganska exakt på 12 timmar. Ett tag trodde vi dock inte att vi skulle komma hem överhuvudtaget. Vi hade ganska mycket bensin i tanken när vi lämnade Stavanger och vi tänkte att vi skulle passa på och tanka lite senare när vi hade kommit en bit på vägen, det skulle vi aldrig ha gjort. Det visade sig nämligen att det var stort sett omöjligt att tanka någonstans i Norge efter kl. 10.00 på kvällen och efter ett tag började bensinbristen i tanken bli rätt akut. Alla bensinstationer vi passerade tog endast speciella bensinkort inte Visa eller Mastercard och inte var de bemannade heller. Kris, kris vad gör man? När vi hade högst 5 droppar bensin kvar i tanken kom vi in i ett lite större samhälle och där fanns det som tur var en nattöppen mack, lyckan var total. Där fanns också en busslast med mindre nyktra norrmän och när vi var på väg in i bilen igen blev vi anfallna med mjölk!!! Det vill säga en av de mindre nyktra norrmännen kastade en full mjölktetra över vår bil som efter det anfallet var ganska vit. Efter vi lyckats tanka gick resten av resan ganska bra fram till morgonen då tröttheten hos våra chaufförer började ta ut sin rätt. Vi skulle byta motorväg och hur vi än gjorde så hamnade vi fel. Efter lite meningsutbyte vaknade min kära sambo i baksätet och utbrast:
Hallå, kan ni vara tysta jag sover!! Tack och hej!!
Uppenbarligen sov han inte men vi dämpade oss och lyckades till slut åka rätt. Tillslut var vi i alla fall framme i Stockholm och kunde åka hem till vårt. En mycket speciell resa men vi är väldigt glada att vi åkte (speciellt med tanke på utställningsresultatet) och vi hoppas att vi är välkomna tillbaka till Stavanger nästa år.
|
