Bilder Ettan

Foto: Åsa Petré

Älskade Ettan! Aldrig hade jag trott att du skulle lämna oss vid bara fem års ålder. Du som alltid varit så pigg och frisk i hela ditt liv fram till dagarna innan du lämnade oss. Du hade mått lite dåligt i ett par dagar, varit hängig, kräkts och det verkade som att du hade problem med att få upp en hårboll. Det har ju hänt förr att du har haft besvärliga hårbollar och jag var enormt glad när den stora hårbollen äntligen kom upp på fredagen den 14/8 och du verkade piggare direkt efter det. Tyvärr varade det inte länge för redan dagen efter var du lite sämre igen och låg mest och sov. Ändå var jag inte särskilt orolig för dig för du hade ingen feber och verkade ganska normal även om du var trött. Under söndagen den 15/8 blev du dock hastigt sämre och ville varken äta eller dricka och orkade heller inte gå på lådan så vi åkte in akut till Bagarmossen på kvällen och blev kvar där större delen av natten. Hela tiden var jag övertygad att du drabbats av något som skulle kunna åtgärdas. Jag misstänkte att den stora hårbollen var orsaken till dina problem och att en bit av den satt sig i dina tarmar. Inte i min vildaste fantasi hade jag trott att du i själva verket hade akut njursvikt och att det inte fanns någonting som vi kunde göra för dig, du var redan på väg bort från oss:-( Det var enormt svårt att ta beslutet att avliva dig men efter att ha gått igenom provsvaren med veterinären så förstod vi att det inte fanns några andra alternativ för du var alldeles för sjuk för att kunna bli bra igen. Aldrig har jag varit så chockad och ledsen som när vi tvingades åka från veterinären ensamma med en tom transportbur:-( Jag hoppas verkligen att du har det underbart i din himmel och att du och Brembo har sällskap av varandra där!

Vi vet fortfarande inte orsaken till att Ettan lämnade oss bara att hon av någon anledning fått en kronisk inflammation i njurarna som förvandlat den friska njurvävnaden till fibrös vävnad vilket till slut ledde till akut njursvikt. Vid obduktionen kunde man inte se något som tydde på ett medfött fel eller att felet uppkommit pga sjukdom.

Historien om Ettan

One More Time, eller Ettan som vi kallar henne föddes i vår fjortonde kull efter våra katter Iset och Ozzie. Det här var Ozzies sista kull hos oss så redan när vi planerade kullen mellan dem hade vi bestämt att vi skulle behålla en fin tjej om vi hade turen att få en i kullen och det hade vi verkligen. Det blev inte mindre än fyra ljuvliga små tjejer och samtliga fick markeringar som höll för utställning!!! (Wild One´s markeringar var i och för sig väldigt ojämna men hon har dock sockor och kilar på plats.) Vilket plötsligt innebar en massa problem för vilken av dem skulle vi behålla?? Vi har ju velat behålla en tabbyhona efter Ozzie ända sedan vi köpte honom och högst upp på min önskelista stod en choklad eller lilatabby och absolut längst ned en bruntabby eftersom både Dizzy och Summer är bruntabby. Det visade sig efter ett tag att vi hade fått tre tabbytjejer i kullen, två bruntabby och en blåtabby, och naturligtvis fastnade jag direkt för en av bruntabbytjejerna, så typiskt mig:-)) Men jag tänkte nej inte en bruntabby igen, nu ska jag bara ha en annan färg här hemma så jag bestämde mig först för blåtabbytjejen (som jag vid det här tillfället trodde var chokladtabby) och var nöjd med det. När jag var och tittade på dem nästa gång vid fyra veckors ålder så gick det dock inte att stå emot längre, hon var bara så charmig och en kopia av Summer i samma ålder och hur står man emot det? Jag kunde då inte så hon fick det mycket passande namnet One More Time och nu har hon äntligen kommit hem till oss. Tusen tack till vår vän och fodervärd Ellinor som har tagit hand om Ettan och hennes systrar på ett sådant bra sätt (som vanligt). Du har gjort ett superjobb, tryggare och keligare katt får man leta efter:-))

Ettan har ett mycket runt fint huvud med bra bredd, bra haka och en fin panna. Hon har små fina öron och en mycket bra ögonfärg men det bästa är hennes underbara uttryck som jag föll för direkt när hon var liten. Sedan skadar det ju inte att hon har fått rätt bra med päls, bra kontraster och en fin tabbymaskning. Kort sagt hon är mycket lik sin mor när hon var liten fast kanske en aning kraftigare i benstommen.

Hon har fått två kullar och är numera kastrat. Jag hade ju hoppats att hon skulle få fler kullar än så men när hon fick sin andra kull så kom inte moderkakorna ut som de skulle. Vi började behandla henne med antibiotika direkt men det hjälpte inte och tre dagar efter förlossningen hade hon fått en allvarlig livmoderinflammation och vi var tvungna att akut kastrera henne. Mycket tråkigt för hon hade en lätt förlossning och är en fantastisk mamma till sina kattungar! Som tur är har vi fått chansen att behålla två honor efter henne, brunmaskade Reea som vi har haft på foder och blåtabbymaskade Lucy som vi behållit hemma hos oss..Jag är verkligen glad att jag fått chansen att behålla en tabbyhona efter Ettan eftersom hon är den sista tabbyhonan som vi har kvar efter vår tabbylinje som startade med Dizzy.

Vi har ställt ut henne en del med mycket bra resultat. Redan på sin första utställning blev hon Ex1, BIV, NOM samt BIS!! Helt fantastiskt!! Det har fortsatt att gå bra för henne på utställningar även som vuxen och vi hoppas att det kommer fortsätta så.

Ettan som kattunge, ca 7 veckor gammal.

Ettan vid 1 års ålder.

Ettan vid 2 års ålder.

Ettan vid 3 års ålder.